Dikt av Bibbi Tingsmaden 2011-10-06

Kan luften vara så mättad


att jag inte ens kan andas fritt

kan dagen vara så lång

att vi inte ser dess ljus

kan kvällens sista stråle

... nå ända till himlens rand

kan vi alla se detta, det allra innersta

utan att känna ett uns av medlidande

och tills vi ser en människas sista hopp

kan vi nog inte ens se oss själva

nu kan vi ta ett steg åt ett håll, ett litet steg åt rätt håll

och minnas

att vi faktiskt har tagit ett steg idag igen.......

Hugo och Ella är med mig på

besök hos Ragnar sommaren 2011